No read access to 5e4a00d7-9e96-468b-9823-3b15bf0ecfe3

DEMO Modul 4: Varg Veum

Utdrag fra kriminalroman av Gunnar Stålesen

veum-bitreblomster3b.jpg
Filmbilde gjengitt med tillatelse fra SF Norge/MISOfilm

Jeg-personen heter Varg Veum. Han er etterforsker og har kontor i sentrum av Bergen. Han har få oppdrag, og går derfor ofte på en kafé i nærheten av kontoret.

Der treffer han Hjalmar Nymark, en pensjonert politimann som har vært aktivt med i motstandsbevegelsen under krigen.

Du finner teksten på norsk nedenfor den danske og svenske teksten .

I_morket_er_dansk00.mp3

Dansk


Gunnar Staalesen
I mørke er alle ulve grå

dansk.jpg

I_morket_er_dansk01.mp3
(...) De tre-fire uger vi havde kendt hinanden var gaet hurtigt, men det føltes, som om vi havde været venner i mange år. Vi havde meget at snakke om. Uden at vi var blevet direkte fortrolige, havde vi fundet det let at snakke sammen. Samtalen havde tit drejet sig om gamle kriminalsager, uopklarede som opklarede, men vi havde været omkring det meste af det, som to mænd med en aldersforskel på tredive år kan snakke om.

Nogle gange kunne han blive ekstra alvorlig. Engang spurgte han:
- Hvornår er du egentlig født, Veum?
- I 1942, svarede jeg.
- Så husker du ikke noget fra krigen?
- Ikke meget.
Derefter så han dystert frem for sig i lang tid uden at sige mere.
En anden gang sagde han:
- Hør, Veum. Navnet Påfugl, siger det dig noget?
Jeg rystede langsomt på hovedet.
Han fortsatte:
- Påfugl Maling A/S. Fabrikken lå ved Fjøsangerveien. Der var en slem eksplosjonsulykke dér i 1953. Hele fabrikken brændte ned og mange blev dræbt.
- En ulykke?
Han nikkede tungt.
- Det sagde de. Jeg deltog i efterforskningen. Det var en vanskelig sag.

I_morket_er_dansk02.mp3
Senere samme aften sagde han pludselig:
- Enkelte sager bliver man særlig optaget af. De brænder sig fast, og man magter ikke at lade være med at tænke på dem. De slipper aldrig deres tag i én. Han slog i bordkanten med avisen. - Aldrig!
Jeg forstod, at disse ting på en eller anden måde hørte sammen. Det var, som om han ville lægge et pusiespil, men ikke selv havde alle brikkeme.

Som regel havde han et glimt i øjet, et humoristisk tonefald, som antydede, at vist er det tragiske ting vi sidder her og sludrer om, men for helvede, Veum, det er historie - historie! De gange glimtet i øjet slukkede og han blev helt alvorlig, forstod jeg at det var noget andet det handlede om. Noget som endnu ikke var blevet historie, men som levede den dag i dag - i alt fald for ham. Det var, som om han prøvede at fortælle mig noget, uden helt at turde vove
springet.

I_morket_er_dansk03.mp3
- Rottegiften - siger det dig noget, Veum?
Jeg rystede på hovedet. - Rottegiften?
- Det kaldte de ham. Under krigen.
- Hør ... Har dette noget med Påfugl at gøre?
Så så han på mig med et mørkt, uudgrundeligt blik, uden at svare. Lidt efter begyndte han at snakke om noget andet.

Denne majdag virkede han rastløs. Han drak hurtigere end sædvanlig, og jeg havde ikke råd til at følge med. Han snakkede nervøst om fodboldklubben Brann, og selv om der var al mulig grund til nervøsitet i denne sammenhæng på det tidspunkt, var der alligevel noget påfaldende ved det.
- Åh, jeg føler mig gammel, Veum! udbrød han pludselig.
- Nåja, vi har vel alle vores dage, hvor vi -
- Jeg får ikke udrettet nok. Har ikke så lang tid tilbage.
- Du har da masser af tid. Du er rask og stærk og –
- Men årene går, Veum - og ulven jager.
- Ulven?
- Tiden, Veum. Tiden lusker gennem gaderne og viser tænder ad dig. En dag snerrer den, og en dag - en dag springer den i struben på dig. Og så er du bare færdig. Strøget af protokollen.
Jeg sagde forsigtigt: - Men måske er der andre protokoller - at blive skrevet op i?
Han lagde avisen fra sig og slog begge håndflader tungt i bordet, så ølglasset hoppede.
- Det tror jeg ikke meget på, sagde han dystert. (...)

i_morket_er_svensk00.mp3

Svensk

Gunnar Staalesen
I mörket är alla ulvar grå

svensk.jpg

i_morket_er_svensk01.mp3
(...) Dom tre till fyra veckor vi bade känt varandra hade gått fort, men det kändes som om vi varit vänner i många år. Vi hade mycket att tala om. Utan att bli direkt förtroliga hade vi tyckt att det var lätt att tala med varandra.
Samtalen hade ofta handlat om gamla brottsfall, uppklarade och ouppklarade, men vi hade diskuterat det mesta som två män med en åldersskillnad på trettio år kan tala om.

Ibland kunde han bli extra allvarlig. En gång frågade han:
- Når år du egentligen född, Veum?
- 1942, svarade jag.
- Då minns du inget från kriget?
- Inte mycket.
Efter det stirrade han dystert framför sig en lång stund utan att säga något mer.
En annan gång sade han.
- Du, Veum, säger namnet Påfågeln dig något?
Jag skakade långsamt på huvudet.
Han fortsatte:
- Påfågelns Färgfabrik AB. Fabriken låg på Fjøsangerveien. Det var en otäck explosionsolycka där 1953. Hela fabriken brann ned och många dödades.
- En olycka?
Han nickade tungt.
- Man sade det. Jag var med om utredningen. Den var mycket besvärlig.

i_morket_er_svensk02.mp3
Litet senare samma kväll sade han plötsligt:
- Det som förefaller enkelt engagerar en ofta mest. Det etsar sig fast och man kan inte låta bli att fundera på det. Det släpper en aldrig.
Han slog tidningen i bordskanten. - Aldrig!
På något sätt forstod jag att det här hängde ihop. Det var som om han ville visa mig ett pussel men inte själv hade alla bitarna.

Som för det mesta når vi pratade hade han glimten i ögat, ett humoristiskt tonfall som avslöjade att visst var det tragiska händelser vi talade om, men för helvete, Veum, det är ju historia - historia! Vid de tillfällen glimten slocknade i hans ögon och han blev allvarlig förstod jag att det gällde något annat. Något som ännu inte blivit historia utan som levde här och nu - i alla fall för honom. Det var som om han försökte säga mig något utan att helt våga språnget.

i_morket_er_svensk03.mp3
- Råttgiftet - säger det dig något, Veum?
Jag skakade på huvudet. - Råttgiftet?
- De kallade honom så. Under kriget.
- Har det här något att göra med Påfågeln?
Då såg han på mig med mörk, outgrundlig blick utan att svara. Efter en stund började han tala om något annat.

Den här dagen i maj verkade han rastlös. Han drack fortare än vanligt och jag hade inte råd att hålla honom sällskap. Han talade nervöst om brandfaran och även om det räckte som orsak till nervositeten var det trots det något egendomligt över den.
- Jag kånner mig gammal, Veum! utbrast han plötsligt.
- Vi har väl alla dagar då vi -
- Jag hinner inte tillräckligt mycket. Har inte tillräckligt med tid kvar.
- Det har du visst. Du är frisk, stark och ...
- Men åren går, Veum, och ulven jagar.
- Ulven?
- Tiden, Veum. Tiden smyger efter dig på gatorna och visar tänderna. En dag ylar den och en dag - en dag hugger den dig i strupen. Och då är du slut. Struken ur protokollet.
Jag sade försiktigt:- Men det kanske finns nya protokoll - att skrivas in i?
Han lade ifrån sig tidningen och slog båda handflatorna i bordet så att glasen hoppade.
- Det tror jag inte på, sade han mörkt. (...)

i_morket_er_norsk00.mp3

i_morket_er_norsk01.mp3


Staalesen.jpg

I mørket er alle ulver grå
av Gunnar Staalesen

(…)
De tre-fire ukene vi hadde kjent hverandre, hadde gått fort, men det kjentes som om vi hadde vært venner i mange år. Vi hadde hatt mye å snakke om. Uten at vi var blitt direkte fortrolige, hadde vi funnet det lett å snakke sammen. Samtalen hadde ofte dreid seg om gamle kriminalsaker, oppklarte og uløste, men vi hadde vært innom det meste to menn med en aldersforskjell på tretti år kan snakke om.

Noen ganger kunne han bli ekstra alvorlig. En gang spurte han:
- Når er du egentlig født, Veum?
- I 1942, svarte jeg.
- Da husker du ikke noe fra krigen?
- Ikke mye.
Etterpå så han dystert fram for seg en lang stund, uten å si noe mer. En annen gang sa han:
- Hør, Veum. Navnet Påfugl, sier det deg noe?
Jeg ristet langsomt på hodet.
Han fortsatte:
- Påfugl Maling A/S. Fabrikken lå ved Fjøsangerveien. Det var en stygg eksplosjonsulykke der i 1953. Hele fabrikken brant ned, og mange ble drept.
- En ulykke?
Han nikket tungt.
- De sa så. Jeg var med på etterforskningen. Det var en vanskelig sak.

i_morket_er_norsk02.mp3
Noe senere samme kveld sa han plutselig:
- Enkelte saker blir du ekstra opptatt av. De brenner seg fast, og du klarer ikke la være å tenke på dem. De slipper aldri taket.
Han slo i bordkanten med avisen sin. - Aldri!
På en måte forstod jeg at disse tingene hørte sammen. Det var som om han ville vise meg et puslespill, men ikke hadde alle bitene selv engang.

Som oftest når vi snakket sammen, hadde han et glimt i øynene, et humoristisk tonefall som fortalte at visst er det tragiske ting vi sitter her og prater om, men for helvete, Veum, det er historie - historie! De gangene glimtet i øynene sluknet og han ble helt alvorlig, forstod jeg at det var noe annet det gjaldt. Noe som ennå ikke var blitt historie, som levde den dag i dag – iallfall for ham. Det var som om han prøvde å fortelle meg noe, uten helt å våge spranget.

i_morket_er_norsk03.mp3
- Rottegiften - sier det deg noe, Veum?
Jeg ristet på hodet.
- Rottegiften?
- De kalte ham det. Under krigen.
- Hør . . . Har dette noe med Påfugl å gjøre?
Da så han på meg med mørke, uutgrunnelige øyne, uten å svare. Etter en stund begynte han å snakke om noe annet.

Denne dagen i mai virket han rastløs. Han drakk fortere enn vanlig, og jeg hadde ikke råd til å slå følge med ham. Han snakket nervøst om Brann, og selv om det var all grunn til nervøsitet i den sammenheng dette året, var det likevel noe påfallende ved det.

- Åhr, jeg kjenner meg gammel, Veum! utbrøt han plutselig.
- Nåja, vi har vel alle dager da vi -
- Jeg får ikke utrettet nok. Har ikke dager igjen.
- Du har da rikelig med dager igjen. Du er frisk og sterk og -
- Men årene går, Veum - og ulven jager.
- Ulven?
- Tiden, Veum. Tiden lusker gjennom gatene og flekker tenner etter deg. En dag glefser den, og en dag - en dag springer den i strupen på deg. Og da er du ferdig. Strøket av protokollen.
Jeg sa forsiktig:
- Men kanskje finnes det nye protokoller - å føres inn i?
Han la avisen fra seg og slo begge håndflatene tungt i bordet, så ølglasset hoppet mellom dem.
- Det tror jeg ikke noe på, sa han mørkt. (…)

Logg inn
© Fagbokforlaget | Kanalveien 51 | 5068 Bergen | Ordretelefon: 55 38 88 38 | Ordrefaks: 55 38 88 39 | ordre@fagbokforlaget.no | Cookies | Personvern